I Marie Tonkins nya diktsamling vecklar en släkthistoria ut sig i skuggan av Andra Världskriget. Folklore och legender från Cornwalls sydkust blandar sig med det förflutna och samtiden. Det handlar om minne och tid, förlust och kärlek. Mellan dikterna skriver en soldat brev från en trädgård. Snart är han på väg över den stormiga Engelska Kanalen de där ödesdygnen sommaren 1944. Det enskilda och specifika tar över historiens tablåer och blir till ett utforskande av identitet. Ur tystnaderna i det förflutna formas den personliga visionen.
Ur boken:
Jag en människa med handväskan full av
rödhakar som övervintrar som
eldstrimmor ur någon saga, vände mig en dag
bort från ödets ljusskygga gudinnor,
skytteln som stannar till byter varv, lägger om
färg, saxen av guld, deras aldrig darrande
händer, och såg in i dina mycket mörka långt
bortifrån kommande helt mänskliga ögon.
Marie Tonkin (f. 1983) har de senaste åren förutom diktsamlingar utkommit med översättningar av poesi, bland andra av Else Lasker-Schüler och Sarah Kirsch. 2023 tilldelades hon ett Julpris från Samfundet De Nio och 2024 nominerades hennes diktsamling Sulamits bekännelser till Svenska Dagbladets litteraturpris.
